Är jag en bloggare nu?

Kanske ska jag våga?

Fick en fråga från underbara tjejerna på House of Lola om jag ville lägga upp ett recept på deras hemsida under sommaren. Självklart svarade jag ja men när jag började fundera på vad jag skulle välja och bläddrade igenom bilderna i min telefon för inspiration blev det svårare.

Det finns ju så mycket roligt att göra, och det mesta är ju så busenkelt att det passar även det spartanska uteköket.

Drömmen om en blogg föddes. Tanken kändes omöjlig, jag hade ju inte ens en dator och är dessutom totalt oduglig när det kommer till allt som har med denna teknikform att göra. Skulle jag våga skriva, Janten frågade dessutom varför och för vem?

Just därför, för att jag ändå ville och för att det är roligt att skriva om det som ger livsglädje, fota det som är vackert och dela med sig av det som man tycker om kastade jag mig iväg, utan vidare betänketid och köpte mitt livs första egna dator.

Detta första inlägg kommer därför handla just om detta; livsglädje och det jag tycker om.

Våren

Vem gillar inte vårprimörer?? Jag fullkomligt ÄLSKAR sparris, har till och med några sparrisplantor i trädgården som jag vakar över. Dessa är mina,, och det enda ätbara som växer hos oss som mina barn inte har fri plockrätt på. De ska njutas högtidligt av mig och den som jag finner tillräckligt hedrad att bjuda.

Hur som helst,, just primörerna på bild intogs i Kivik och gav nästan hela familjen en Giardia infektion som gav oss en långdragen, fasansfull historia som varade långt efter midsommar.

Det enkla

När jag hör vänner berätta att de inte vågar bjuda hem gäster för att de får prestationsångest tycker jag det är så synd eftersom det enkla oftast är det bästa. Några udda skålar, lite goda oliver, ett bröd och en god ost. Gärna en salami, min favorit är Fuet som kan ligga och vänta i kylen på oväntat besök. Något i glaset och festen är klar. Det behöver inte vara svårare än så.

Myset

Det kommer när alla är nöjda. 

Sommar

Vi tillbringar våra somrar i Kaxås, en liten by i Jämtlands urskogar.

Här byggde min mormor och morfar en stuga som fylldes av deras 5 barn. Barnen fick barn och vi blev 18 kusiner som också fått barn. Nu är vi en släkt, stugan en stugby och Kaxås en samlingspunkt vi återkommer till år efter år.

Jag och min lilla familj byggde för några år sedan en egen liten stuga som vi flyttar till samma dag som semestern börjar. Här har jag lärt mig laga mat till många, skjuta med spikpistol och rensa fisk. Framförallt att njuta av lugnet av en släkts sorl och lunken av dagarna som bara går.

Resor

Jag fullkomligt älskar hotell, ovanligt, knappast,, men jag porrsurfar dem som en nymfoman. Har bokat två nätter i Bankok i mellandagarna bara för att just det hotellet som alltid är fullt råkade ha ledigt just dessa dagar. Vi har ingen resa bokad till Thailand över jul så jag får boka av när det närmar sig.

Mina favoriter är små, boutiquevackra, fjärran från vågen av storhotell som renoverades i "Nordisk design" för några år sidan. Jag avskyr skräniga frukostmatsalar, gigantiska buffé restauranger med airconditioning och opersonliga rum med tvålpump i duschen. För att bevisa min motsats kan jag dock ändå tänka mig en familjär paketlösning med Lollo och Bernie och all inklusive, för som jag skrev kommer ju myset när alla är nöjda.

Vi njöt av en perfekt resa till Paris som vi lever på än.

Vad kan förgylla livet mer än ett par nätter i ett ljuvligt hotell (Buci i Saint-Germain des Pres för den som undrar), glada vänner och sniglar på restaurangen där Helena Seger bestals på sin handväska (galet många handväskor kvar).

En lyckad resa lever man på länge.

Utmaning

Jag har ju som mål att utmana mig själv med denna blogg. Att lägga ut ett och annat recept är en av mina utmaningar. Det kommer bli svårt eftersom jag bara höftar. Lite av det ena och så lite mer av det andra, på ett ungefär och aldrig exakt lika alla gånger. Många vänner har bett om recept och allt jag kan erbjuda är ingredienserna, aldrig exakta mängden. 

Mat är njutning, en känsla och ett intryck. En god middag i trist belysning utan musik på ett hafsigt dukat bord är aldrig så gott som det som serveras med kärlek och omtanke på ett vackert fat.

Välkommen till min blogg, nu kör vi! Och för den som undrar uttalas den SeCaisas.