tisdag 2 juli 2013

En tanke till alla som skiljt sej.

Rullar hem.
12 dagar. Känns som en evighet och en minut samtidigt.
Vet att jag inte hunnit sitta och läsa tidning mer än en minut, men att vi hunnit massor. Med alla dessa härliga minnen från bara ett par veckor måste ju tiden varit evighetslång.
Nu ska vi jobba. Semestern har ju inte ens börjat.
Vinkat hejdå till prinsessorna. 
Gruvat mig för denna stund sen vi kom. Fast jag vet att de kommer ha det världsbäst hos mormor och morfar.
Tindra låg och kramades i morse i säkert en timme. Det är svårt att förklara 10 dagar för en 4 åring.
Hon vet att jag älskar henne. Att jag kommer tillbaka.
Hon undrar vem som tröstar henne när hon ramlar och slår sig när vi är borta.
Jag vill ju ha någon i min familj när jag är ledsen. 
-Wilma, säger hon och lyser upp.
-Wilma kan trösta mej.
De orden tröstar mej också. Min fina prinsessa som håller på att bli stor, som är en sådan trygghet för lillasyster.
Jag tvingar mig själv att ta mig samman, släppa taget en kort stund. 
Det handlar om en och en halv vecka.
Ingenting jämfört med om jag varit separerad. Tvingats dela den värdefulla tiden med någon som är viktig för barnen men inte mej.
Skickar en tanke till alla föräldrar som måste släppa taget i veckor. När sommaren ska delas på två och man inte får träffa sina älsklingar alls till det är ens tur.
Jag ska inte klaga. Kan ju jobba och förhoppningsvis hinna träffa mina vänner helt som jag vill.

Men jag vet ändå att jag helst bara vill vara kvar med mina tjejer.

3 kommentarer:

  1. Fina och tänkvärda ord!

    SvaraRadera
  2. Några fina och tankvärda ord som jag tar med mig de nästa veckor.

    SvaraRadera