Hallgolv
I två år,, eller förresten,, två och ett halvt år har vi velat och inte fått tummen ur hur vi vill ha det.
Vi rev bort en trappa och golvet saknades. Betongen blev liggandes bar på hälften och jag ville ju ha betong på hela.
Det gick inte pga för tunt ytskikt att fylla på med. Klinkers kändes fel och där har vi stannat.
Slutligen fick vi i sensomras klart med ett företag i Uppsala att lägga Claystone. Ser ut som betong men mer lätt arbetat.
Där började hatkärleken till hantverkargänget.
Som inte svarade på frågor, ej gav offert i tid, inte gav startdatum och när de väl lovat komma uteblev.
Rimligen skulle man ju bytt leverantör, men vad gör man om dessa är de enda som hanterar materialet i stan.
I dag fick jag nog, efter att ha tömt hallen på dess innehåll och åter igen blivit blåst. Ingen kom.
Ingen ringde. Och jag väntade. Och klickade! Skällde och levde om.
Besviken så tårarna brände.
Löjligt när vi nu väntat så länge. Vad gör väl en dag till?
Men som ett litet otåligt barn vill jag ju att det ska bli klart nu!! Precis exakt NU!!
För att leda om blickfånget från hallröran byter jag frenetiskt plats på kuddar och köper en ny Residence (KÖP senaste numret by the way, fantastiskt!!)
Hittar en underbar kudde i kaninpäls och trösthandlar.
Får man inte något golv kan man ju i alla fall få en kudde!
Så nu är vardagsrummet höstigt så det förslår. Gamla loppislampan och kaninpäls, imapalakudde och sidobord. Där sitter jag nu och myser. Utan hallgolv.
Och jag, efter att jag börjat ringa nya handymen förlåter (igen). Chefen för firman ringde ångerfylld upp med lama ursäkter..
Han ska själv flytspackla golvet på fredag och Claystone ska finnas på plats på måndag.
Vi får väl se. Till dess tröstar kaninkudden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar